Inte deppig, bara fundersam

Om jag dör nu så vet jag vart jag hamnar.
Klämd bland massa höghus, förneka att jag andas.
Gör mig till betongvägg, förvandla mig till asfalt.
Tänker för mig själv, hur länge ska jag stanna?
I den här platsen där ingenting har gjort mig glad.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Annerica@hotmail.se