15h resväg

Mitt tåg är försenat. Och inte en kvart utan nästan en timme. Som om det inte gör mig nog frustrerad så finns det annat som stör. Jag lämnade precis mitt barndomshem. I hallen stod två gråtande systrar och vinkade hejdå mellan snyftningarna. Och jag som skulle hålla mig lugn och inte gråta den här gången. Men det blir svårt när andra gråter och kramas så hårt så luften går ur en. 
Jag har sagt hejdå till mina vänner redan igår. Jag skulle nog inte klara det idag, det skulle bli för känslosamt. Som om idag inte bär på nog mycket känslor! 

Men imorgon får jag krama på mina saknade vänner där hemma istället. Och det är något att glädjas åt i allt detta kaoset. För jag har saknat dem! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Annerica@hotmail.se